El gatito

Idag är det tre dagar sedan vi hittade den lilla övergivna kattungen när vi var ute på vår morgonpromenad. Jag såg någonting vid vägkanten som jag först trodde var en påkörd råtta. Men, när jag kom närmare upptäckte jag att det var en liten kattunge, och att den levde!!! Oj, oj, oj - vad gör man??? Jo, jag plockade helt enkelt upp den lilla missen, stoppade in den innanför tröjan och vände om hemåt. Väl hemma började jag googla "nyfödd kattunge utan mamma" och kunde läsa mig till vad som behövdes göra. Nr 1: åka till veterinären och köpa mjölkersättning till missen. Nr 2: fixa en varm och säker bolåda till den lilla. Hos veterinären trodde de att kattungen var ca 4-5 dagar gammal eftersom navelsträngen hade lossnat och läkt och hen inte hade öppnat ögonen.

Jaha, så nu har jag blivit kattmamma! För närvarande är det mest sova och äta som gäller. Men, det känns ändå som ett heltidsjobb att ge missen mat via spruta med 2-3 timmars mellanrum, dygnet runt!!! Sedan måste jag även hjälpa till att stimulera så att hen kissar och ev bajsar efter varje måltid. "Slickar/ tvättar hen" med hjälp av en våt, varm bomullsrondell (som ersättning för kattmammans tunga). Värmer veteboten efter varje måltid och bäddar ner i bolådan. Väger hen morgon och kväll för att säkerställa att hen tillgodogör sig maten och går upp i vikt. Idag väger hen 182 gram och har gått upp 15 gram sedan hen kom till oss. Ögonen är fortfarande stängda, men vi väntar med spänning att hen ska öppna dem och visa sina blå. Jag tror att missen mår bra och har det fint hos oss och vi är alla lika förälskade i det lilla livet. Även Roffe, som ju inte är någon direkt kattälskare och dessutom allergisk...